Men, nog om mig och min storhet. Som ni, kära, kära läsare säkert har uppmärksammat och förfärat er över så är det hittills endast jag, Eva, (förutom det första, lite trevande men oh så djupa inlägg som Hanis knåpade ihop) som vräker ur mig inlägg här; och trots att jag är en mycket charmerande dam så kan även det bli tråkigt i längden. Därför tycker jag nu att vi tillsammans uppmanar både Hanna och Jessica att ta tag i skrivandet och delge oss deras innersta och yttersta tankar om livet. Vi kanske kan börja med veckans lunch? Ett i framtiden stående inslag här på leftovers. Tack för mig.